Betraktelser från Monte Carlo

Betraktelser från Monte Carlo 0001

Vaknar av att solen letar sig in mellan springorna i mörkläggningsgardinen, jag reser mig mödosamt och tittar ut över Monte Carlo Bay. Vädret är strålande.

Hade det inte varit för det faktum att jag måste attendera ytterligare en i raden av pokerturneringar hade detta varit en perfekt morgon.

Kaffe, livets nektar, samt en mödosam språngmarsch ned till raden av taxibilar, väcker mig hårdhänt. Nyss insvept i mjuka sidenlakan, nu omtumlad, på väg in till Sporting, Casinot där den fabulösa soppan kallad European Poker Tour Monte Carlo går av stapeln.

Vi har till starten av Dag 3 ett par mycket, ur svenskt perspektiv, intressanta namn på startlinjen:

Chris Björin: min absoluta favorit bland den svenska gentlemannatraditionen av pokerspelare. Någon sade mig, "Chris kan inte ens stava till Tilt". Må vara hänt. Men han är en av dessa personer som man direkt fäster sig vid. Alltid ett ord till pressen, aldrig stressad och irriterad när han är ute och spelar.

Anton Wigg: Mannen som plockade hem EPT Copenhagen tidigare i år. Mycket trevlig och sympatisk ung man som nog har ett fantastiskt rikt pokerliv framför sig. Det är för mig en gåta att denna kille fortfarande spelar utan bolags logotyp. Troligen bara en tidsfråga men iaf, den exponering som Anton skulle dra till ett varumärke, kommer kosta. Sanna mina ord.

Ramzi Jelassi: Vi har råkats några gånger under årens lopp, jag och Ramzi. Jag minns första gången i Las Vegas 2008, mitt första wsop, jag var inte helt varm i kläderna. Kunde inte riktigt snacka grind, som den icke spelare jag ändå har valt att vara. Men i de intervjuer som gjordes med Ramzi märktes detta aldrig.
Tvärtom togs svängarna ut och skratten avlöste varandra.

Tillsammans med de övriga i Björnligan, bla Micke Tureniec, Alexander R, Anton Wigg och Stefan Mattsson har de senaste dagarna tillbringats i Nice. Mestadels, antar man, har tiden gått åt till grind. Men har också hört rykten om radiostyrda helikoptrar och vansinniga taxiresor genom ett sovande Nice i beckmörker. Maan, där skulle man varit och gjort ett hemma hos.

Så, sammanfattningsvis, Monte Carlo är FANTASTISKT, för de rika och glättiga. Till och med taxi chaufförerna spottar efter ”vanliga” arbetare här. Kan inte riktigt tillåta mig att trivas här på grund av detta faktum. Detta till trots att man har tillbringat väldigt mycket tid i flera av världens glassigaste miljöer. Men det blir nog aldrig lika uppenbart som här.

Så, jag tror jag stannar på Malta. Forever kanske. Hey, jag gillar också pengar, dont get me wrong. Men det är något med uppblåsta fransoser i seglarskor som får mig att må illa. Eller är det kanske bara ett utslag av gårdagens massiva konsumption av gåslever. Faaan vet...

Over and out från Monte Carlo

// Redaktör´n

Fler nyheter

Vad tycker du?