Pokerpsykologen del 15 - Optimism vid pokerbordet

Pokerpsykologen del 15 - Optimism vid pokerbordet 0001

För några år sedan så deltog jag i en studie på optimism; speciellt hur en optimistisk attityd påverkar resultaten av en mängd tester och spel. Jag har på senaste tiden undrat hur dessa resultat skulle kunna tillämpa sig till poker. Låt oss ta en titt på ett av dessa resultat från den studien och sedan tillämpa den vid pokerbordet.

Högskolestudenter fick frågan: "Skulle dina resultat hamna bland den bättre hälften av din klass i detta test?" Sedan fick de studenter som svarat ja på denna fråga veta att testet de skulle genomföra var väldigt svårt och efter detta fick de besvara denna fråga igen. Hela 75 % av dessa studenter svarade då att de osannolikt skulle hamna bland den bättre hälften. Trots att testet skulle vara svårare för alla så kände studenterna att de skulle göra sämre ifrån sig. Vänd istället på det och tala om för studenterna som inte trodde att de skulle komma bland den bättre hälften att testet de skulle göra var väldigt lätt, och ja, nästan 75 % av de studenterna kände att de nu skulle hamna bland den bättre hälften.

Framför en gemensam motgång (ett svårare test) eller en gemensam fördel (ett lättare test) så klassificerade studenterna sina egna chanser utan att tänka på att alla tog samma test. Deras egna chanser skulle inte ha ändrats alls men deras uppfattning var den att fördelen av det lättare testet eller svårigheten av det tuffare testet endast påverkade dem själva och inte hela gruppen. Låt oss ta det resonemanget till pokerbordet.

Du har spelat i en turnering i flera timmar, vid samma bord med samma spelare och under dessa timmar har de förekommit en hel del konversationer. Utslagningarna vid bordet har alla kommit vid den andra änden och av den anledningen har det varit en stor omsättning där nere. Helt plötsligt flyttas en väldigt stor stack till en av dessa stolar. Denna nya spelare (X) är aggressiv, pratsam (högljudd) och lite full. Han börjar genast köra över bordet och medan han är distraherad av cocktailservitrisen eller en av sina vänner vid något annat bord förekommer det en tyst konversation vid din ände, om denne spelare. "Ett bra ställe att dubbla genom" och "måste ha tur för att spela så full"; du är medveten om konversationen och situationen.

Den nya spelaren är antingen en delad motgång för bordet eller en gemensam nytta. Men poker är inte ett lagspel. Gång på gång ser vi spelarna underskattar sina chanser att vinna mot "X" när de är i hand enbart mot honom och att överskatta sina odds när upp mot "X" och en av bordskamraterna. Det individuella spelet har helt plötsligt blivit ett lagspel.

Varför?

Det enkla svaret är mänsklig instinkt, det mer komplexa svaret är att poker inte är livet. Trots alla poker metaforer ("they should have folded that offer" eller "that relationship was never going to be the nuts"), trots att pokerspråket används i vardagliga situationer är poker ett individuellt spel. Samarbete är nästan aldrig en solid pokerstrategi. Dela med sig av gemensamma fördelarna eller visa hövlighet vid bordet och på så sätt ändra sitt spel är nästan alltid en förlorande strategi.

Studier har visat gång på gång att den genomsnittliga optimism hos en rad konkurrenter ökar när det ställs mot gemensamma fördelar och minskar vid gemensamma motgångar. Poker inte har en "rad konkurrenter", alla vid bordet är en individ. I den mån där eventuella känslor vid pokerbordet ändrar din spelstil har du ett problem i ditt spel. Optimism vid pokerbordet bör ingå i ditt spel och få övriga spelare vid bordet pessimistiska lika så.

Fler nyheter

Vad tycker du?